Tillbaka.

Inledningen av veckan gick ut på att toppa formen till GIH-kampen som ägde rum igår. Det var ju en testcykelutmaning mot de kära örebroarna som skulle köras, 300w så länge som möjligt och man räknade ihop respektive skolas ryttares totaltid. Man kan väl säga att de redan var slagna på förhand. Jag och Seglarn ställde iordning allt inne i aulan där spektaklet skulle äga rum. Vi fixade våra hojjar så som vi brukar med andra pedaler, sadel, lycrakläder, rejsig sittställning med mera. Jag och Seglarn hann knappt starta innan den första örebroaren klev av efter cirkus 4min. Vi lät då en ny örebroare sätta sig på den toma cykeln. Efter en 10min ungefär gav den andre upp och den tredje kort därefter. Kort dag på jobbet. En av dem kom sedan fram och frågade hur länge till vi hade kunnat hålla på. "En timme till eller så" sa jag, vartefter denne då undrade varför han själv försökte pressa sig ytterligare en futtig 1min. Hehehe.

Glada miner på uppvärmningen

Cyklade in till skolan igår (i cykelmundering) och hade ryggan full med träningskläder och inga "vanliga". Hade tänkt att åka hem efter kampen innan vi skulle ut och käka samt gå till efterfesten. Nu blev det inte så utan jag åkte in till stan istället och impulskonsumerade nya kläder från topp till tå. Sved till en aning i plånkan, men vad ska man göra. Behövde ju de facto nya brallor iaf på grund av de nya svällande cykellåren. Tight is not always right.

Kom hem tidigare än för sent igår natt och kunde därför tvinga mig upp vid 9-snåret. Kände mig bakis trots att jag inte drack en droppe promille (dock ett par stycken Red Bull..). Märkligt. Ett ålderns töcken månne? Hursom, lämnade Bosön strax efter 11 och trampade givetvis norrut för att få ihop mina timmar. Blåste åt alla möjliga håll och råkade dessutom ut för några regndroppar (blä) vid passering Närtunaby. Det mest störande var dock alla dessa avfröade maskrosmoln som flög in i munnen hela tiden. En kort 10minuters skarvning på Lidingön när jag kom tilbaka gjorde att jag stannade klockan på dryga 5h. Klappade mig själv på axeln efter det. Snittpuls på 131 btw.

Nu när jag har cyklat ute under en tid börjar jag erhålla den oundvikliga cykelepidemin - cykelbrännan! Börjar se lätt spetälsk ut med diverse ränder hit och dit. En begynnande handskbränna plågar mitt synfält just nu. Blä. Kommer tamefan ligga och råpressa i solen vid varje tillfälle som ges, annars går det inte att visa sig på en ofentlig strand i sommar.