Ja vafan.

Börjar känna mig aningens seg i kroppen nu. Har blivit en del träning den senaste tiden. Loggade in cirkus 19h förra veckan. Dock vill man ju inte vila i onödan, och därför passade jag på att sticka ut en sväng på räsern idag med. Sällskapet för dagen var Pentonen och Dunberg. Man kan säga att Dunberg har anammat Lasse Armstarks snajdiga boktitel "It's not about the bike" till fullo. Karln har parkerat sin Orbea Opal med full SRAM Red i garderoben och istället grävt fram en gammal 12-växlad 70/80tals-räser. Dock ska det sägas att cykeln är väldigt fin, en Bianchi 926 med (väldigt gamla) Campa Record. Faktum kvarstår ändå att de Look Kéo Carbon-pedaler som nu sitter på stålsegelbåten, säkerligen är värda mer än cykeln i fråga. Dunberg visade idag att det inte var några (större) besvär att hänga med på en 13kgs koloss. Problemområdena är vid kurvor, (uppförs)backar och växlingar (ramväxel). Blev styrkebackar alá Peter Lindqvist för Dunberg då utväxlingen inte bjöd på lättare än typ 11-18 (i bästa fall). Kunde eventuellt bli tal om att det skulle vara nästa års tävlingshoj.

Cyklingen rullade annars på fint. Medvind ut och rätt så kraftig mot hem. Hade 50min kvar till 5h när jag var tillbaka på öön. Benen sa nej till att fortsätta, skallen sa nja. Kom fram till att jag ändå inte skulle göra något så värst kreativt under de 50min hemmavid, så jag fortsatte trampa. Ett varv runt öön senare och jag hade fått ihop 5h07min. Puls 124/172

En rolig grej (beror på hur man ser på saken) som jag ska göra på torsdag är att det blir biopsipremiär. Spenat var desperat och behövde återigen testpersoner till ett av sina experiment på mänskligheten. Jag tackade självfallet ja som den försökskanin/fattig student jag är. Som tur är ska inte Spenat himself utföra biopsin. Det tackar jag för. Undrar hur ont det kommer att göra? Kanske bättre att leva i ovisshet.